<<< Förra avsnittet Innehåll Nästa avsnitt >>>

Strukturerad text

Det finns många styrkoder för att ändra stilen på texten, och principen bakom de flesta är att de markerar vad textens syfte är, till exempel att texten ska betonas, att den är ett citat eller en definition. Det finns också styrkoder som mer direkt styr textens utseende, koder som till exempel ger fet eller kursiv stil.

Text markerad med någon av dessa koder kan lätt fås att visas precis på önskat sätt med hjälp av style sheets (se detta avsnitt).

Fraselement

Med fraselement markerar man korta bitar av texten, ibland bara ett enda ord, och anger därmed textbitens strukturella funktion i texten. Varje markeringstyp och varje markerad textbit kan ges ett visst utseende med hjälp av style sheets (se detta avsnitt).

<EM> </EM>Emphasis. Betonad, eftertrycklig text.Visas såhär i din webbläsare.
<STRONG> </STRONG>Starkt betonad text.Visas såhär i din webbläsare.
<CITE> </CITE>Titlar på böcker, filmer, etc.Visas såhär i din webbläsare.
<DFN> </DFN>Definition av en term.Visas såhär i din webbläsare.
<CODE> </CODE>Programkod.Visas såhär i din webbläsare.
<SAMP> </SAMP>Återgivning av utdata från ett datorprogram.Visas såhär i din webbläsare.
<KBD> </KBD>User keyboard entry. När du talar om vad en användare ska skriva in.Visas såhär i din webbläsare.
<VAR> </VAR>För variabler eller argument till ett datorprogram.Visas såhär i din webbläsare.
<ACRONYM> </ACRONYM>För förkortningar. Denna kod ger inte texten någon speciell stil (se nedan).

Koderna <EM> och <STRONG> är användbara för att betona text i allmänna sammanhang, medan de andra främst är meningsfulla i teknisk dokumentation.

Koden <ACRONYM> låter författaren till texten tydligt visa vilka ord som ska tolkas som förkortningar, vilket är bra för stavningskontrollprogram och talsyntesbaserade webbläsare. Till <ACRONYM> kan man lägga attribut som visar vad förkortningen står för, och på vilket språk den är. Exempel:

<ACRONYM TITLE="World Wide Web">WWW</ACRONYM>
<ACRONYM TITLE="Europeiska Unionen" LANG="sv">EU</ACRONYM>

Citat

När man vill lägga in längre stycken som separeras från resten av texten (t.ex. citat) kan man använda styrkoderna <BLOCKQUOTE> och <Q>. De avslutas med </BLOCKQUOTE> respektive </Q>.

<BLOCKQUOTE> används när citatet ska utgöra ett helt, eget stycke. Många webbläsare gör ett indrag för att skilja citatet från resten av texten på sidan. En del personer använder <BLOCKQUOTE> som ett allmänt sätt att åstadkomma indrag, vilket är vanskligt eftersom andra webbläsare kan välja att särskilja citat på helt andra sätt, till exempel med >-tecken enligt praxis för citat i e-post och Usenet News. Använd style sheets istället (se detta avsnitt).

<Q> används när citatet är en del av den löpande texten. Det blir då inte indraget. Styrkoden <Q> accepteras inte ännu av alla webbläsare.

I både <BLOCKQUOTE> och <Q> kan man använda attributet CITE="url" för att ange en webbadress varifrån citatet är lånat.

Utseendet på båda typerna av citat, såväl som individuella citat, kan bestämmas med hjälp av style sheets (se detta avsnitt).

Exponent och index

Exponent och index används i vissa tekniska sammanhang, t.ex. m2 och H2O, samt som förkortningar i vissa språk, t.ex. franskans "Mlle Dupont"
<SUP> </SUP> Visar texten som en upphöjd exponent (t.ex. m2).
<SUB> </SUB> Visar texten som ett nedsänkt index (t.ex. H2O).

Teckenstilelement

Med teckenstilelement markerar man korta bitar av texten, ibland bara ett enda ord, och markerar därmed textbitens stiltyp, till exempel fet eller kursiv. Att använda dessa styrkoder uppmuntras inte i HTML-specifikationen, eftersom de bara är meningsfulla i grafiska webbläsare.

Det exakta utseendet av text markerad med dessa koder beror på webbläsaren, och kan även påverkas med style sheets (se detta avsnitt).

<B> </B>Bold. Fet stil.Visas såhär i din webbläsare.
<I> </I>Italic. Kursiv stil.Visas såhär i din webbläsare.
<TT> </TT>Teletype. Text med fast bredd.Visas såhär i din webbläsare.
<BIG> </BIG>Stor stil.Visas såhär i din webbläsare.
<SMALL> </SMALL>Liten stil.Visas såhär i din webbläsare.
<STRIKE> </STRIKE> och <S> </S>Överstruken text.Visas såhär respektive såhär i din webbläsare.
<U> </U>Understruken text.Visas såhär i din webbläsare.

Teckenstilelement får kombineras. För att åstadkomma text som både är fet och kursiv skriver man då <B><I>text</I></B>. Observera att koderna ska anges i ordningen "inifrån och ut." Att skriva <B><I>text</B></I> är inte tillåtet. Exakt hur text markerad med flera teckenstilelement samtidigt ska visas på skärmen är upp till varje webbläsare. Om det inte fungerar som du har avsett, prova med att byta ordning på koderna, d.v.s. i detta fall <I><B>text</B></I>.

Adressuppgifter

För att skriva ut adressuppgifter överst eller längst ner på en webbsida kan man använda koden <ADDRESS> </ADDRESS>. Text inom dessa koder visas ofta som kursiv text i ett eget stycke. Utseendet kan även påverkas med style sheets (se detta avsnitt).

Typsnittselement

Styrkoderna <FONT> och <BASEFONT> kan användas för att styra storlek, färg och typsnitt på markerad text. Det rekommenderas att man inte använder dessa koder, utan använder style sheets istället (se detta avsnitt). <FONT> kan ha tre olika attribut: SIZE="n" styr textens storlek (n är antingen en siffra mellan 1 och 7 eller ett relativt värde mellan -4 och +4), COLOR="färg" styr textens färg antingen med en färgkod i hex eller ett färgnamn (se avsnittet om färger) och FACE="typsnitt1, typsnitt2" styr typsnittet (man anger en lista på typsnitt, med det typsnitt som föredras först). Styrkoden avslutas med </FONT>. <BASEFONT SIZE="n"> kan användas för att ändra normalstorleken på texten. Storleksförändringar på viss text görs då med relativa värden till <FONT SIZE> enligt ovan. <BASEFONT> anges i dokumentets <HEAD>-del.

<<< Förra avsnittet Innehåll Nästa avsnitt >>>

Copyright © Anders Hultman 1998-02-21