Till Anders hemsida Uppsatser
Misslyckad kommunikation
Uppsats i kommunikationsteori, uppgift 1
Av Anders Hultman, Södra Vätterbygdens Folkhögskola, juli 1994.

Om en person A försöker säga något till person B, och B missförstår A, d.v.s. att B tror att A säger någonting annat än vad A tror att A säger ligger det nära till hands att betrakta den kommunikationen som "misslyckad". A och B förstod ju inte varandra. Men nu är det inte så enkelt.
  De forskare som studerar kommunikation i teori och praktik är, grovt sett, uppdelade i två huvudriktningar, eller "skolor". Den riktning som utvecklades först kallas processkolan, och bygger på den kommunikationsmodell som Shannon och Weaver på Bell Telephone Laboratories presenterade år 1949. Den ser kommunikationen som en process (därav namnet) där information i flera led passerar genom ett linjärt förlopp från källa via bland annat sändare, kanal och mottagare fram till informationens mål.
  På vägen kan informationen påverkas av störfaktorer, brus, som gör att informationen, såsom sändaren avsåg den, förvanskas eller förstörs. Enligt denna modell är kommunikationen i det inledande exemplet misslyckad eftersom det helt störts ut av diverse faktorer (förmodligen språkliga och kulturella) som gjorde att B missförstod A.
  Den semiotiska skolan, å andra sidan, betraktar kommunikationen på ett annat sätt. Istället för att anse att mottagaren passivt tar emot färdiga informationspaket som den aktiva sändaren producerar, ger den semiotiska skolan sändare och mottagare lika hög status och delaktighet: de spelar lika viktiga roller i kommunikationsprocessen. Anhängarna av den semiotiska skolan hävdar att det inte finns någon förutbestämd betydelse i ett meddelande. Betydelsen bestäms istället av den som kodar meddelandet och av den som avkodar det. Meddelandets betydelse skapas under kommunikationen.
  När B i exemplet ovan missförstår A kan det bero på att det B uppfattar för honom/henne betyder något annat; att A och B har olika kulturella bakgrunder, olika ålder, kön, nationalitet och social ställning. Detta är, enligt den semiotiska skolan, inte ett exempel på misslyckad kommunikation, utan närmast en källa till kulturell berikning och skapandet och upprätthållandet av subkulturer.
  Om man sedan ser missförståndet i exemplet som icke önskvärt presenterar processkolan och den semiotiska skolan olika lösningar på och förklaringar till detta. Processkolan inriktar sig i första hand på kommunikationsprocessens olika led, analyserar dem ett och ett och ser vilka bruskällor som kan minimeras och vad i processen som kan göras effektivare i just detta specifika fall. Den semiotiska skolan, å sin sida, sysslar mer med hur själva meddelandet, eller "texten", samverkar med människor för att på så sätt skapa betydelser. För att minska risken för missförstånd hjälper det inte att förbättra kommunikationsprocessens effektivitet, utan vi måste minska de kulturella, sociala och andra skillnader som förorsakar att olika människor tolkar samma meddelande olika, eller skapar olika betydelser till en text, som semiotikerna föredrar att kalla det. Enligt den semiotiska skolan ligger alltså de avgörande faktorerna till missförståndet i samhällets uppbyggnad och kan inte elimineras med mindre än att samhället ändras.
  Som fallet är med flera av de liknande akademiska tvisterna i andra forskningsfält berikar den ovan beskrivna konflikten forskningen genom att forskarna i sin jakt på fakta som ska stödja den egna uppfattningen också hittar fakta som för forskningen framåt rent allmänt. Det är även så att de olika modellerna passar in mer eller mindre bra på olika typer av kommunikation. Processkolan med sitt ursprung i en mer teknisk beskrivning av kommunikationen erbjuder följdaktligen en alldeles utmärkt modell för de rent tekniska aspekterna, medan den semiotiska skolan mer lämpar sig för de sociala och kulturella aspekterna av kommunikationen.

Källor

  • Fiske, John: Introduction To Communication Studies. Second edition. Routledge, London & New York, 1990.

© 1994 SVF & Anders Hultman.