Filmen bygger på en bok från 1962 som jag läste när jag var, vad kan det ha varit, 12, 13, 14 eller så, och jag verkligen älskade boken. Högt. Men märkligt nog minns jag ingenting av handlingen. Bara att de kunde förflytta sig omedelbart mellan olika platser genom att "vika ihop" rymden, och att detta kallades "tesserakt". Boktiteln antyder tidsresor, men jag tror att de mest – eller bara – reste i rymden.
Ja, hursomhelst så såg jag filmen tillsammans med min tolvåring och... ja, jag satt där i salongen och ville mest bara be om ursäkt för att jag lurat med henne. "Töntig" var det ord jag hade i huvudet större delen av tiden. Hon uppskattade de otroligt vackra scenerierna och kläderna, så hon tyckte inte att jag behövde be om ursäkt, men att storyn, skådespeleriet och filmens hela premiss var dåliga var vi överens om. Även alla recensenter verkar hålla med. Till exempel DN skrev "Ett veck i tiden är så outhärdligt usel att man har roligare med en kolorerad broschyr från Jehovas Vittnen."
Av Anders Hultman, april 2018.
< Förra filmen |
Nästa film >
Till listan över filmer