Jag har varit rätt kritisk mot de nya Star Wars-filmerna som kommit under 10-talet, de har varit ologiska, fulla av plot holes, passar dåligt ihop med de tidigare filmerna osv. Det har varit kul att återse de välkända miljöerna och de är snyggt filmade, men storyn har varit rätt hopplös, både i "The Force Awakens", "Rogue One" och "The Last Jedi". Men med "Solo" har jag inga av de invändningarna. Det är en tämligen okomplicerad historia, en klassisk äventyrsfilm med stora inslag av heist-film och western. Man anar Star Wars-universumets knasiga politik i bakgrunden, men allt sånt är bara antydningsvis. Det är inte bärande för ploten. Det är Hans film, och han snubblar omkring rätt omedveten om de stora skeendena. Man slipper också 10-talsfilmernas överdrivna refererande till de gamla filmerna, där hela scener är kalkerade på scener från originaltrilogin. Referenserna ligger istället på en mer trevlig nivå: dels att man gör ett par diskreta nickar, till exempel en kort replik som syftar på en lång scen, dels att man gör en lång scen av något som i originalfilmen bara är en throwaway line. Sabacc-spelet, till exempel. Alltså att man reffar kort mot lång och lång mot kort istället för lång mot lång. "I have a very good feeling about this."
Av Anders Hultman, juni 2018.
< Förra filmen |
Nästa film >
Till listan över filmer