Alla filmer | |||
Några ord om några filmer | |||
|
Full Frontal (2002)
Efter att ha gjort ett tiotal filmer, varav några väldigt framgångsrika, gjorde Steven Soderbergh denna som har kallats "an unofficial sequel of sorts" till hans debutfilm "Sex, lies, and videotape" (1989). Vilket är en märklig benämning av flera skäl. Dels att inga personer eller teman från "Sex, lies..." finns med i denna "uppföljare", dels att stilen är HELT annorlunda. "Det ser ut som en vlog från 90-talet", sa sextonåringen här. Där "Sex, lies..." är begriplig, närmast övertydlig, och sitter ihop tajt som en fläta, är detta mera som en låda med lösa delar som skakats om på ett slumpvist sätt. Det är till och med så att bioversionen och DVD-versionen har scenerna i olika ordning, men det spelar ingen roll, det blir obegripligt i vilket fall. Vi får följa ett antal personer som senare ska träffas på samma 40-årskalas. Några känner varann, andra inte. Några är skådisar, och vi ser dem dels som privatpersoner, dels i sina filmroller, utan att man riktigt förstår vad som är vad. Brad Pitt dyker upp, som sig själv, bakom kulisserna på en filminspelning där andra kända skådisar INTE spelar sig själva. Ett par personer som man tror höra till historien visar sig också spela roller i en – annan? – film. Allt är mycket förvirrande och man vet, till skillnad från "Sex, lies..." aldrig riktigt vem som är vem.
Av Anders Hultman, mars 2022. |
|
|
|