Dokumentär om ett påhittat rockband på turné. Filmen är en klassiker, men det har aldrig blivit av att jag sett den, förutom det korta stycke som givit upphov till uttrycket "these goes to eleven." Jag hade förväntat mig en grabbig komedi, rätt daterad och sexistisk likt många andra 80-talskomedier, men det var inte riktigt så. Bandet som sådant är ganska sexistiskt i sina låttexter och skivomslag, men filmen framställer överraskande nog det som en dålig sak, vilket känns rätt progressivt för 1984. Förutom "eleven"-scenen fanns det i princip inga komiska inslag alls. Bandmedlemmarna ser ut att vara baserade på musiker i existerande band, och det kan man kanske dra lite på munnen åt, men roligare än så blir det inte. Kanske har det som filmen parodierar glömts bort under de snart 40 år som gått, och kvar blir bara en helt ordinär musikdokumentär, lik alla andra musikdokumentärer, bara det att den råkar vara om ett band som inte finns.
Överraskning: de pratar om en rockklubb som heter "Electric banana". Finns det en koppling till Lasse Åbergs band? Förmodligen inte, för bandet startades 1980 och filmen kom ut 1984. Det verkar snarare vara en referens till Velvet Underground & Nico.
Av Anders Hultman, april 2022.
< Förra filmen |
Nästa film >
Till listan över filmer