När säsong 1 och 2 av teveserien "Twin Peaks" visades på svensk teve 1990–1991 såg jag troget varje avsnitt, men förstod inte så mycket av den snåriga och övernaturliga handlingen. Serien handlar om utredningen av mordet på Laura Palmer, men är samtidigt ett relationsdrama med många lösa trådar. Nu ser jag om serien tillsammans med mitt äldsta barn och begriper desto mer. Vissa saker ska vara ett mysterium, men jag hänger mycket lättare med på vem som är vem, vem som är ihop med vem, och vad allas drivkrafter är.
Långfilmen "Twin Peaks: Fire Walk With Me" utspelar sig före handlingen i teveserien, men man bör ha sett till minst avsnitt 9 i säsong 2 innan man ser filmen, för att handlingen ska hänga ihop och man inte får några överraskningar i fel ordning. Detta hade vi hunnit när Stockholms filmfestival gav "Fire Walk With Me" som drive in-bio. Så vi lastade bilen med kuddar, snacks, ljusslingor och hembakad körsbärspaj för den extra upplevelsen.
Filmen består av två helt separata delar. Först utreder Agent Cooper, teveseriens huvudperson, ett helt annat, tidigare mordfall. Utan att detta blivit löst klipper vi sedan till teveseriens klassiska vinjett, och vi får följa Laura Palmers vilda liv, veckan innan mordet som teveserien inleds med. Teveserien är stundtals brutal och otäck, men filmen är ännu grövre. Dels innehåller den förutom våld också en hel del naket av en sort som inte kan visas på vanlig teve. Dels innehåller den ingenting av de lättsamma såpoperainslag som finns i teveserien. Allt är bara mörker. Slutet är antagligen menat att ge publiken lite hopp mitt i misären, på samma sätt som slutet av "Elefantmannen" (1980) av samma regissör, men misären finns ändå där.
Av Anders Hultman, juni 2025.
< Förra filmen |
Nästa film >
Till listan över filmer