| <<< Förra avsnittet | Innehåll | Nästa avsnitt >>> |
Länkar görs med styrkoden <A HREF="url"> som står för "anchor" och "hypertext reference". Efter HREF skriver du adressen (URL:en) till den webbsida eller annat som länken ska leda till. Styrkoden avslutas med </A> och texten mellan start- och slutkod är länktexten som visas som blå och understruken i de flesta grafiska webbläsare. Icke grafiska webbläsare kan visa länkar på andra sätt.
Adressen kan anges som en absolut URL (se avsnittet om webbadresser). Exempel:
<A HREF="http://www.firma.se/kaka.html">Allan tar kakan</A>Adressen kan även anges som en s.k. relativ adress. En relativ adress är ett förkortat skrivsätt som man kan använda om sidan man pekar på ligger på samma server. Man anger då bara skillnaden jämfört med adressen till den sida man länkar ifrån. Ligger sidorna i samma mapp räcker det med att ange filnamnet.
Exempel:
| <A HREF="kaka.html">...</A> | Filen ligger i samma mapp. |
| <A HREF="allan/kaka.html"> | Filen ligger i en undermapp. |
| <A HREF="../kaka.html"> | Filen ligger i en mapp uppåt i hierarkin. |
| <A HREF="/kaka.html"> | Filen ligger på serverns översta nivå (i document root). |
| <A HREF="allan/"> | Länken leder till indexfilen i en undermapp. |
| <A HREF="/allan/"> | Länken leder till indexfilen i en annan mapp på översta nivån. |
| <A HREF="/"> | Länken leder till indexfilen på översta nivån (i document root). |
| <A HREF="./"> | Länken leder till indexfilen i nuvarande mapp. |
Fördelen med relativa länkar är att det är lättare att flytta innehållet i en hel mapp till en annan server (eller från din egen dator till servern). Länkarna inom mappen håller fortfarande ihop. Det tillåter också webbläsaren och servern att kommunicera mer effektivt, och inte minst, så innebär det att du inte behöver skriva lika mycket.
När webbläsaren uttyder en relativ adress utgår den ifrån den nuvarande sidans adress. Om man vill att webbläsaren ska utgå från en annan adress kan man ange styrkoden <BASE HREF="url"> i dokumentets "head"-del, Adressen definierad i <BASE> måste vara en absolut adress.
Detta gör kommunikationen mellan klient och server lite effektivare. Ifall servern får en begäran som leder till en mapp, och den inte avslutas med snedstreck, kommer servern svara klienten att sidan inte finns på angiven adress, men däremot på adressen med snedstreck på slutet. Sedan får klienten ta en ny kontakt med servern och begära om sidan.
En sak du bör vara medveten om är att länkar som leder till en mapp (d.v.s underförstått indexfilen i mappen) inte kommer att fungera medan du arbetar med HTML-filerna på din egen hårddisk. Att användaren ska få filen "index.html" skickad till sig när hon begär ett mappnamn är en funktion i webbservern. När du tittar på sidorna lokalt kommer du istället få se en lista över innehållet i mappen (s.k. directory listing) eftersom sidan inte levereras av en webbserver.
Man måste först markera texten som man ska kunna hoppa till med <A NAME="ankare"> </A>. Texten "ankare" får bestå av bokstäver a-z, siffror, punkt, bindstreck och understreck. Samma ankarnamn får inte finnas på flera ställen på samma sida. Ankare kan placeras nästan var som helst i texten, men inte inne i en tabell. Glöm inte att avsluta styrkoden med </A>. En del webbläsare kan inte hantera ett "tomt" ankare, se därför alltid till att det finns någon text mellan start- och slutkod. Den markerade texten visas inte på något avvikande sätt av webbläsaren (d.v.s. den blir inte blå som länkarna).
För att sedan göra en länk till denna punkt skriver man <A HREF="#ankare">...</A>. Om man gör en länk från en sida direkt till en viss punkt på en annan sida måste även sidans filnamn vara med: <A HREF="kaka.html#ankare">...</A>.
De typer av filer som webbläsaren själv kan hantera visas direkt i webbläsarens fönster medan webbläsaren för andra typer av filer måste ta hjälp av ett annat program som kan hantera denna filtyp. Det gäller då att användaren verkligen har ett sådant program installerat.
Detta extra program kan antingen fungera som en s.k. helper application (filinnehållet visas i ett eget, separat fönster bredvid webbläsaren) eller en s.k. plug-in (filinnehållet visas i en ruta inom webbläsarens fönster).
På företagsinterna webbsidor är det vanligt med länkar som leder till MS Word-filer. Länken ser ut precis som vanligt: <A HREF="wordfil.doc">Hämta en fil!</A>.
Klickar användaren på länken så skickar servern MS Word-filen och webbläsaren anropar MS Word som får ta hand om filen. För att detta ska fungera krävs alltså att MS Word är installerat i användarens dator, och att användarens webbläsare är inställd för att anropa MS Word. Under kontrollerade former, som på en företagsintern webbsida, är detta fullt möjligt, men på en öppen sida, tillgänglig för allmänheten, kan man inte lita på att sidans besökare har sina datorer inställda så.
Servern använder filnamnets sista del (.html, .gif, .doc etc) för att veta vilken mediatyp som den ska ange till webbläsaren. I servern finns en lista på vilka filnamns-ändelser som hör till vilka mediatyper. I sin webbläsare ställer man sedan in vad webbläsaren ska göra med filer av olika mediatyper, till exempel visa filen i det egna fönstret, ropa på ett externt hjälp-program eller spara på disk.
Om man lägger upp ett dokument med en ändelse som servern inte har i sin lista kommer den att skickas med fel mediatyp angiven. Det är mediatypen som styr hur webbläsaren ska tolka filen som kommer, och är den fel så kommer inte webbläsaren kunna hantera filen på rätt sätt. Detta oavsett om webbläsaren skulle ha känt igen filen med ledning av ändelsen. Därför måste man se till att servern är rätt inställd om man publicerar dokument med ovanligare filtyper.
Den enda gången som webbläsaren tar hänsyn till filnamnets ändelse är när man laddar in filer från sin egen hårddisk, annars litar den på att servern vet vad den skickar.
<A HREF="mailto:info@firma.se">Skicka ett brev</A>För att detta ska fungera krävs att användarens webbläsare även har funktioner för e-post (det har de flesta, inklusive Netscape) och att användaren fyllt i sitt eget namn och e-postadress samt namnet på sin server för utgående e-post (SMTP-server) i sin webbläsares inställningar (det kan man dock inte vara säker på). Vill man vara säker på att ett brev verkligen går att skicka, oberoende av användarens inställningar, kan man använda en formulär-till-epost-gateway, till exempel FormMail.
<A HREF="ftp://ftp.firma.se/pub/updaters/allan-401.zip">Hämta en uppdatering</A>För att detta ska fungera krävs att användarens webbläsare klarar av protokollen ftp och gopher (det gör de flesta, inklusive Netscape).
<A HREF="gopher://gopher.firma.se/">Besök vår gopher-server</A>
Länkar till diskussionsgrupper i Usenet News har adresser som börjar med news.
<A HREF="news:swnet.diverse">Följ diskussionen på nätet</A>För att detta ska fungera krävs att användarens webbläsare kan hantera news (det kan de flesta) samt att användaren har tillgång till en newsserver som tar in den aktuella gruppen (det kan man dock inte vara säker på).
Länkar till filer på ditt lokala filsystem har adresser som börjar med file. Till ditt lokala filsystem räknas din hårddisk, eventuella disketter, löstagbara hårddiskar, cd-skivor etc som du för tillfället har monterade, samt även filservrar och nätverksdiskar du är ansluten till. Att göra sådana länkar är sällan meningsfullt, utom i vissa lägen, till exempel då alla personer i en arbetsgrupp är anslutna till en filserver eller nätverksdisk. Om alla har disken monterad som E: i Windows ser länken ut såhär:
<A HREF="file:///E|/sales/prognos/prog-05.xls">Försäljningsprognos för maj</A>
| <<< Förra avsnittet | Innehåll | Nästa avsnitt >>> |