Piratförlaget, 2004
En skön kommentar till de senaste årens svenska bolagsskandaler. Man får följa hur VD:n för ett försäkringsbolag mest ägnar sin arbetstid till att berika sig själv, medan han mer eller mindre försummar sitt jobb. VD:n framstår precis som så osympatisk som Guillou vill att han ska. Samtidigt så utreder polisen en serie mycket märkliga bostadsinbrott hos VD:ns extremt rika affärsbekanta, ett berättarspår som jag uppskattade mer än långa utläggningar av hur kass VD:n är på att jaga.
Man får också, lite överraskande, åter träffa Pierre Tanguy, killen som var Erik Pontis rumskompis på internatskolan i "Ondskan". Han får representera det mer diskreta och sympatiska sättet att hantera rikedom, i skarp kontrast till VD:ns nyrika, vulgära vräkighet. En kul idé, men flera av Pierres kapitel känns som transportsträckor. Det är just i detaljbeskrivningarna av polisarbetet som Guillous kärva cynism kommer till sin rätt.
- Sex: En lätt pekoralistisk kärleksscen.
- Våld: Storviltsjakt, polisgrepp vid gripande.
- Droger: Fina viner.
Av Anders Hultman, juli 2005.
< Förra boken |
Nästa bok >
Till listan över böcker
|
Ceci n'est pas un blogg. I Boksnack skrev jag om de böcker jag läste 2005--2009. |