En bok om samhällets syn på våldtäkt
Albert Bonniers förlag, 2004
Hur föreställer du dig att en våldtäktsman ser ut? Var och när är risken störst att råka ut för en? Katarina Wennstams andra bok tar upp samma ämne som "Flickan och skulden" men den här gången koncentrerar hon sig på gärningsmännen. Vilka är de? Hur ser de på sig själva och det de gjort?
Wennstam visar med skrämmande tydlighet att mycket av det vi tror om hur den typiska våldtäkten ser ut är fel. Det de flesta nog tänker på är galningen i parken som hoppar fram bakom en buske. Men åttio procent av våldtäkterna utförs av en bekant till offret, inte sällan en pojkvän eller äkta man. Och eftersom dessa fall inte stämmer med den mentala bilden så blir det lätt så att folk inte anser att det var en "riktig" våldtäkt. Offrets beteende före, under och efter ifrågasätts. Om gärningsmannen dessutom har samma eller högre social status är det svårt för offret att bli trott. Eller så tror rätten visserligen på hennes berättelse, men frikänner mannen för att den anser att han inte förstått att hon inte ville.
En kritik som riktades mot den förra boken gick ut på att hon citerade ur domar utan att tala om huruvida det var domaren, åklagaren eller försvararen som hävdat något. Står det i en dom att offret hade kort kjol och haft många sexpartners så kan det vara något som försvaret har försökt med, men som domstolen inte låtit sig påverkas av. Den invändningen blir inte lika lätt att komma med den här gången. Visserligen är boken uppbyggd kring en rad enstaka fall som inte behöver vara representativa, men hon har också refererat till tillräckligt mycket oberoende statistik för att hennes slutsatser ska bli trovärdiga.
- Sex: Brutala sexuella övergrepp.
- Våld: Brutala sexuella övergrepp.
- Droger: Fylleri och partyknarkande.
Av Anders Hultman, augusti 2005.
< Förra boken |
Nästa bok >
Till listan över böcker
|
Ceci n'est pas un blogg. I Boksnack skrev jag om de böcker jag läste 2005--2009. |