Normal förlag, 2005
I boken "Queer Kids" har DN-journalisten Annika Hamrud samlat både gamla texter och nyskrivna kapitel som alla handlar om hur det går till när homosexuella skaffar barn, och hur de blir bemötta av samhället. Dels är det en nyttig historielektion där man får se några av de hårresande och obehagliga saker som sagts i debatterna om partnerskap och adoption. Dels är det en avslöjande analys av vad det svenska samhället, på alla nivåer, anser om föräldraskapet som sådant. Annika Hamrud jämför också hur metoderna att skaffa barn -- av politiska skäl -- har växlat över tid, och hur de skiljer sig mellan olika länder.
Den första halvan av boken var repetitioner av gamla kända argument. Säkert radikalt för den som inte följt debatten men inget nytt för mig. Men mot slutet så tog det sig, och speciellt det näst sista kapitlet kände jag blev riktigt brännande. Det blir överraskande tydligt hur oerhört stark ställning biologismen ändå har, även inom de feministiska kretsar som annars argumenterar emot biologismen. Analysen utgår ofta från en heterosexuell medelklassnorm, kärnfamiljen är trots allt fortfarande idealet och Sverige är inte alls det föregångsland vad gäller familjens organisering som man kanske vill tro.
Allt familjepolitiken går ut på och allt som socialtjänst, familjerådgivare med flera koncentrerar sig på när saker inte funkar i en familj handlar om relationen mellan den biologiska mamman och pappan, oavsett vem som har funnits i barnets liv och som i praktiken är dess "sociala" förälder. Både debattörer och lagstiftare talar om "barnens bästa" men Hamrud visar med exempel efter plågsamt exempel att detta bara är tomma ord.
- Sex: Ett akademiskt resonemang om vem som har sex med vem.
- Våld: Nej.
- Droger: Nej.
Av Anders Hultman, augusti 2005.
< Förra boken |
Nästa bok >
Till listan över böcker
|
Ceci n'est pas un blogg. I Boksnack skrev jag om de böcker jag läste 2005--2009. |