Rabén Prisma, 1998 ("Left Hand Of Darkness", 1969)
"Mörkrets vänstra hand" har hyllats som ett banbrytande verk inom "feministisk science fiction". Författaren själv anser inte att boken handlar om feminism eller sex eller kön, utan om förräderi och trohet, men på sextiotalet så räckte det antagligen med att en science fiction-bok var skriven av en kvinna och inte i första hand fokuserade på tekniska uppfinningar för att den skulle kallas feministisk.
Boken utspelar sig på planeten Gethen, som också kallas Vinter, en värld av snö och is med bara en smal remsa av beboeligt land mellan de två glaciärer som täcker nästan hela planeten. Dit kommer etnologen Genly Ai som ett ensamt sändebud från Ekumenen, ett förbund av alla planeter bebodda av människor. Uppdraget är att få även Gethen att ansluta sig.
Invånarna på Gethen ser ut som människor, men med en viktig skillnad. Istället för vår ständiga sexualitet har gethenierna en brunstperiod på cirka fem dagar per månad, kallad kemmer. Övrig tid är de inte bara sexuellt inaktiva, utan även helt könlösa. Vilket kön en person får under kemmer-perioden bestäms från gång till gång, delvis beroende på vilka andra personer i kemmer som finns i närheten, och modern till flera barn kan bli far till flera andra.
Boken handlar visserligen om liv på en annan planet, det förekommer rymdfart och okänd teknologi, men det speciella med Gethen är såklart den annorlunda samhällsstruktur som har uppstått som en följd av att man alls inte har våran tvåkönsmodell att förhålla sig till. Könsdiskriminering, uppfattningar om vad som är kvinnligt eller manligt etc kan aldrig få fäste i en sådan värld. Vem som helst, även kungen, kan ju råka bli antingen det ena eller det andra könet vid nästa kemmer-period.
Tyvärr så sabbar LeGuin lite av effekten genom att genomgående kalla gethenianerna för "han" även i sin könlösa fas, och säga att de är "far" och "son". Det gör att man lätt glömmer bort könsperspektivet och att Gethen, precis som många andra sf- och fantasyvärldar, blir en feodalistisk värld befolkad enbart av pojkscouter på äventyr. Kvar blir bara vad jag uppfattar som en ganska ordinär äventyrsberättelse. Välskriven och gripande, och väl värd att läsa, med ett målande språk som får mig att tänka på Aniara, men handligen som sådan, med den isolerade världen som ska anslutas till världarnas förbund, följer trots allt ett tema som använts många, många gånger inom science fiction-genren. Boken känns också ganska fantasy-aktig med inslag av mysticism och förmodernt statsskick, samt i och med den långa vandring som huvudpersonen ger sig ut på.
- Sex: Nej.
- Våld: Politiskt våld utövat av polis och militär.
- Droger: Sanningsserum och hormonpreparat.
Av Anders Hultman, oktober 2005.
< Förra boken |
Nästa bok >
Till listan över böcker
|
Ceci n'est pas un blogg. I Boksnack skrev jag om de böcker jag läste 2005--2009. |