Boksnack | |||
Boksnack med Anders Hultman | |||
|
Jan Nordling: "Knutby. Sanningen och nåden" Hallgren & Fallgren, 2004 Detta ska tydligen vara den första boken som kom ut av alla de böcker och dokumentärer som gjorts om mordet i Knutby. Kanske är det för att den skulle hinna komma först som den är så slarvigt skriven och redigerad. Dels så händer det ofta att samma sak berättas på två eller tre ställen på samma sida, ibland i styckena direkt efter varandra, med något olika formuleringar. Dels så händer det flera gånger att exakt samma formulering står på flera ställen i boken. Författaren hoppar också fram och tillbaka i handlingen på ett förvirrande sätt. För den som är specialintresserad av Knutbyfallet är boken dock värd att läsa ändå, trots dålig redigering och virrig tidslinje. Jan Nordling tar upp en del fakta som jag inte läst i någon annan sammanställning, han rentav fyller på med så mycket detaljer så att jag, som trots allt inte är fullt så specialintresserad, nästan blir yr. Å andra sidan hoppar han över en del detaljer som andra lagt mer vikt vid. Terese Cristiansson skriver till exempel i sin bok "Himmel och helvete. Mord i Knutby" mycket utförligt om allt som "barnflickan" fick gå igenom för att skaffa fram mordvapnet. Detta avhandlar Jan Nordling på några få rader, och går istället djupt in på alla de inblandades bakgrund och tidigare liv. Precis som andra skildringar av Knutbyfallet lämnar boken mig oförstående till den religiösa begreppsvärld som församlingsmedlemmarna lever inom. Jan Nordling går djupare in på de avvikande inslagen i Knutbyförsamlingens teologi än vad flera av de andra dokumentärerna gjort, men han gör det samtidigt utan att förklara en del centrala begrepp som jag som icke-religiös har svårt att förstå. Vad är det att vara "förebedjerska"? Vad gör man rent konkret när man "ägnar sig åt församlingsarbete"? Vad går egentligen en "andlig kamp" ut på i normala fall? Det vill säga, de företeelser som pastorn utnyttjade för egna syften, hur brukar de se ut annars? Kanske uppenbart för den som hänger i frikyrkokretsar, men obegripligt för en utomstående.
Av Anders Hultman, november 2005. |
|
|
|