Atlas, 2004
Misär, misär, misär.
En sann berättelse om Moa som börjar missbruka lugnande tabletter i yngre tonåren och som snabbt dras in i en karusell med droger, förnedring, behandlingshem, låsta vårdavdelningar och misär, misär, misär.
Boken är medryckande och flyhänt skriven, både rik på dråpliga scener och riktigt sorgliga avsnitt. Man skrattar och gråter om vartannat. Skrattar åt den ofrivilliga komik som ändå finns, gråter åt att det finns barn och ungdomar som har det såhär hemskt på riktigt. Först de hemska omständigheter som gör att de ser drogerna som en bra utväg, sen de hemska omständigheter som de hamnar i på grund av drogerna. Och hela tiden den valhänthet, pinsamma oförmåga och ibland rena elakhet som vuxenvärlden, vården och de sociala myndigheterna visar.
- Sex: Prostitution. Mestadels avsugningar.
- Våld: Knivhugg mot rygg, mage och ansikte. Sparkar och slag med järnrör mot ansikte.
- Droger: Valium, Stesolid, Sobril, Rohypnol, hasch, morfin, tobak, alkohol, koffeintabletter, amfetamin, opium, kodein, marijuana, heroin.
Av Anders Hultman, november 2005.
< Förra boken |
Nästa bok >
Till listan över böcker
|
Ceci n'est pas un blogg. I Boksnack skrev jag om de böcker jag läste 2005--2009. |