Ordfront, 2003
Det jag hade hört innan var att Kjell Erikssons deckare skulle utspela sig i ett "alternativt" Uppsala. Det tolkade jag som att det handlade om en alternativvärld av den typ som man hittar i science fiction och fantasy, men så var det inte alls. Det handlar tvärtom om en mycket verklighetstrogen, ja närmast diskbänksrealistisk, beskrivning av arbetarnas Uppsala, fjärran från studentliv och nationsfester.
Trots detta inledande missförstånd blev jag inte alls besviken. "Prinsessan av Burundi" är en välskriven och intresseväckande pusseldeckare. Jag gillar den vardaglighet som finns i alla detaljer, både hos offer, förövare, polis och brottet som sådant. Den vanliga deckarklyschan känns så sliten med medelålders Wallander-typer som jagar världsomspännande kriminella nätverk som av mystiska anledningar opererar i sömniga svenska småstäder. Det slipper man helt här.
"Prinsessan av Burundi" är tydligen den fjärde boken i en serie där huvudpersonen är polisen Ann Lindell. Dock spelar hon en mycket undanskymd roll i just denna bok eftersom hon är mammaledig och egentligen inte är i tjänst. Istället blir det till stor del mordoffret som är huvudpersonen, en man som mördats redan innan boken börjar, men som vi möter i de ständiga tillbakablickar till barndomen hans bror och andra bekanta ägnar sig åt.
Boken är spännande och berättelsen rör sig framåt i god fart. Dock blev jag besviken på de sista kapitlen. Helt plötsligt går historien så fort att en del lösa trådar tappas bort i farten, och det hade varit bra att få landa i en avslutande epilog eller liknande.
- Sex: Vibrerande trånad mellan personer gifta på varsitt håll.
- Våld: Flera mord och fall av misshandel.
- Droger: Alkohol.
Av Anders Hultman, juli 2006.
< Förra boken |
Nästa bok >
Till listan över böcker
|
Ceci n'est pas un blogg. I Boksnack skrev jag om de böcker jag läste 2005--2009. |