Ordfront, 2005
Det börjar med en tryckande vämebölja i Stockholm i augusti. Det är inte bara extremt varmt, det ligger också ett elektriskt fält över staden som åstadkommer något som kan beskrivas som ett omvänt strömavbrott. Inga elektriska apparater går att stänga av, inte ens om man drar ur kontakten. Tills... det bara upphör.
Och sen kommer zombisarna.
Flera tusen döda människor reser sig och går omkring. Men de är inte våldsamma, som i de klassiska zombiefilmerna. De överfaller inte de levande för att äta deras hjärnor. De vill inte göra någon illa, utan hasar sig fram bäst de kan, knackar på hos sina anhöriga och vill bara, ja... komma hem.
Händelsen utlöser såklart en nationell kris. Media, regering, polis, militär och sjukvård, alla försöker de hantera situationen på ett mer eller mindre valhänt sätt. Tvärsäkra experter uttalar sig, och får snabbt upptäcka att inga gamla regler gäller. Politikerna sysslar med sitt vanliga trixande och bestämmer att det korrekta ordet är "omlevande", ett stycke ordmagi för att inte stöta sig med någon.
Vi får följa tre olika familjer som nyligen mist någon och som reagerar helt olika på att deras döda nu kommer tillbaka. För även om de är tillbaka så är det inte alls som förr. Önskan att allt ska bli bra igen uppfylls inte. Fokus hamnar på hur de anhöriga hanterar de odöda, både praktiskt och känslomässigt. Går de med på att lämna in sina släktingar till myndigheterna när de kräver det, eller stretar de emot? Går de med på att lämna över sina släktingar till döden när den kräver det, eller stretar de emot?
Det kallas skräckroman, och visst finns det en viss kuslig grundstämning, men framför allt är det så outsägligt sorgligt. Barnen är värst. Barn som dör. Andra barn som förlorar sina föräldrar. Jag läser på tunnelbanan och det blir snabbt ohållbart. Jag måste lägga ifrån mig boken, jag blir alldeles för berörd.
Men jag återvänder så fort jag kan, för samtidigt är boken är riktigt bra. Fram till de sista tio--femton sidorna, där jag tycker att Lindqvist slarvar till det. Förklaringarna som lämnas känns inte så förklarande, och det är några hål i handlingen som inte täpps till. Men det ska finnas en novell i samlingen "Pappersväggar" där man får reda på vad som händer efter att "Hanteringen av odöda" är slut. Jag tror att det är en fortsättning som behövs.
- Sex: Nej.
- Våld: Mot slutet blir det några otäcka slagsmål.
- Droger: Mindre mängder alkohol.
Av Anders Hultman, augusti 2006.
< Förra boken |
Nästa bok >
Till listan över böcker
|
Ceci n'est pas un blogg. I Boksnack skrev jag om de böcker jag läste 2005--2009. |