Forum, 2006
När Eva fyller 56 år får hon en dagbok att skriva i av sin dotterdotter. Det är den dagboken vi får läsa, och redan från början anges tonen. Det första Eva skriver är nämligen detta: "Jag var sju år när jag beslöt mig för att döda min mamma. Men jag hann bli sjutton innan beslutet kunde verkställas."
Parallellt med att hon beskriver små händelser i sitt nuvarande liv så rullar Eva upp historien om sin barndom och ungdomstid. I stort sett i kronologisk ordning från sju till sjutton års ålder berättar Eva om sin dysfunktionella familj och sin tyranniserande mamma. Ständigt med hotet närvarande, både det hot som formulerades på första raden och det hot som mammans existens utgör mot henne.
Berättartricket har använts många gånger förr, men det är effektivt. Vi vet vad som ska hända, men vi vet inte hur, och det håller mig på spänn. Trots att det inte är en deckare så känns det ibland som en sådan. Slutet hänger ihop fint med berättelsen i övrigt och pekar framåt på ett hoppfullt sätt, men det är några detaljer som är mycket överraskande.
"Busters öron" är berättelsen om ett kränkt barn. Eva utsätts dagligen för elaka kommentarer och subtil förnedring av en självcentrerad mamma utan förmåga till empati eller verklig kärlek. "Den här typen av misshandel av barn diskuteras sällan," säger Maria Ernestam i en intervju som finns med i den förhandsupplaga jag har läst. "Om något tas upp i samhällsdebatten idag handlar det ofta om riktigt grovt våld som incest eller fysiska övergrepp. Men dessa 'små', mentala kränkningar, som många utsätts för, sopas under mattan. Något som leder till obehag och självförakt. Barnet klandrar ofta sig själv och får inget stöd, eftersom andra varken vill eller kan se problemen."
Men Eva är ett barn som ovanligt nog inte tar på sig skulden för den psykiska misshandel hon utsätts för, utan tar istället tag i sin egen situation och slår tillbaka. Tyvärr slår hon inte bara tillbaka mot dem som har kränkt henne, utan utsätter även en del andra för sin hämnd, och på några ställen blir det lite väl oproportionerligt. Men på det hela taget lyckas hon navigera genom svårigheterna och kommer ur sin trasiga uppväxt med livet i behåll.
Det är en bra bok, men tung. Betydligt tyngre än vad den ger intryck av först. Porträttet av den elaka mamman är jobbigt att läsa. Jag känner igen så mycket av hennes aggressivitet och labilitet från en tidigare flickvän, och kan bara ana hur det skulle vara att skyddslös växa upp i en sådan virvelström.
- Sex: Intensiv tonårskärlek samt en tjuvtitt på en otrogen mor.
- Våld: Några få, välriktade våldsutbrott som ändrar historiens förlopp.
- Droger: Alkohol och sömnmedel.
Av Anders Hultman, augusti 2006.
< Förra boken |
Nästa bok >
Till listan över böcker
|
Ceci n'est pas un blogg. I Boksnack skrev jag om de böcker jag läste 2005--2009. |