Boksnack | |||
Boksnack med Anders Hultman | |||
|
Birgitta Stenberg: "Kärlek i Europa" Norstedts, 1981 Den första delen i en svit självbiografiska romaner om Birgitta Stenbergs liv på 50-talet. Den tonåriga Birgitta flyr från medelklassens sexuella dubbelmoral och drar ut i Europa, där man kan leva utan hämningar, ramar eller konventioner. Hon åker till Paris och hänger i bohemkretsar, till Cannes där hon umgås med prostituerade och homosexuella, hon drar vidare till Rom och Capri. Längs vägen inleder hon relationer med flera olika män och kvinnor. Det är sällan speciellt glädjefulla förhållanden. Birgitta lever självdestruktivt och möter våld, övergrepp och svek. Med något enstaka undantag känner sig Birgitta äcklad och nedsolkad av sex, utnyttjad och förnedrad av männen, i ständigt underläge. Även när hon har en längre relation med en kvinna befinner hon sig i underläge, ekonomiskt och känslomässigt, och även rent sexuellt. Förhållandet utvecklas till en komplicerad maktdynamik med ständiga gräl om pengar, och med en tydlig uppdelning mellan "manlig" och "kvinnlig" roll. Boken har hyllats för att Birgitta Stenberg beskriver en ung kvinna som följer sin egen röst, och som tar för sig på ett sätt som män tidigare haft ensamrätt på. Detta är något som jag tyvärr inte finner täckning för. Visst kan jag se jämställdhetspoängen i att en kvinna kan vara huvudperson i den sorts roman som har skrivits så många gånger av män, den som Jan Guillou lite raljant kallar för "ung man åker till Paris och har sexuella erfarenheter". Men samtidigt så är Birgitta inte det aktiva subjekt som männen i den typen av romaner i regel är. Hon låter ofta andra ta initiativet, hon låter andra göra saker med henne, snarare än att göra sina egna val. Där andra blir förtrollade och inspirerade blir jag närmast beklämd av de stora och små övergrepp hon utsätts för, hur hon blir behandlad, och hur hon hela tiden uppfattar denna behandling som ett normaltillstånd att finna sig i. Det kanske är tidsandan som skiljer sig här. Boken känns i många stycken modern, i den meningen att Birgitta har frigjort sig från gamla tabun kring sex, droger och alternativt konstnärsliv. Samtidigt så tror jag inte att hennes resa skulle vara möjlig idag, just eftersom dagens ungdomar inte har 50-talets tabun att frigöra sig ifrån. Man vet mer, tillåts mer, och ställer också större krav på sin lycka och sexuella integritet. Krav som Birgitta anno 1953 inte vet att hon har rätt att ställa.
Av Anders Hultman, december 2006. |
|
|
|