Bonniers, 2006
En biografi om författarparet Artur Lundkvist (1906-1991) och Maria Wine (1912-2003). Eller, för att travestera Douglas Adams: Detta är något som nästan, men inte riktigt, är helt och hållet olikt en biografi. Jan Arnald skriver in sig själv i berättelsen, fyller i luckorna och det är inte alltid lätt att veta vad som är sanning och vad som är Arnalds egna påhitt. Han gör något som liknar tevereportagets "ståuppor" när reporten tar rollen som huvudperson, tittar rakt in i kameran och säger "nu står jag här, på platsen där det hände". Jan Arnald redovisar visserligen sin metod, och poängterar ibland att detta har han gissat själv, men det blir ändå svårt att förhålla sig till texten. Vad är fakta och vad är fiktion? Arnald har träffat både Maria och Artur och pratat med dem flera gånger och flera av de mer udda detaljerna skulle kunna vara sanna, men vi vet inte.
Man får veta mycket om Arturs barndom och ungdom, och litegrann om Marias tidiga liv, men proportionellt sett mycket lite om deras tid tillsammans. När de väl träffas är boken nästan slut. Eller inte riktigt slut, men historien blir med ens mycket mer summarisk, mindre detaljerad. Man får till exempel inte veta speciellt mycket om hur deras omvärld reagerade på deras okonventionella äktenskap. Både Maria och Artur hade parallella förhållanden med kända personer bland Stockholms intellektuella. Det står ingenting om detta skedde öppet eller i hemlighet, och hur samtiden såg på relationen. Man får heller inte veta speciellt mycket om hur omvärlden reagerade på Arturs med dagens syn rätt uppseendeväckande politiska ställningstaganden. Var detta något som ansågs normalt, blev han tolererad med milt överseende, eller blev han utstött? Som läsare famlar man efter svar.
En annan sak jag reagerar på är att Jan Arnald ger så mycket mer uppmärksamhet till Artur än till Maria. Det blir lite falskt att kalla boken "Maria och Artur" när Maria har en så undanskymd roll. Hon framställs som ett offer för Arturs idéer om det fria förhållandet, både när hon väntar hemma medan han är ute med andra, och även när hon själv har andra förbindelser. Hon väljer inte själv utan mera hamnar i situationer utan egna initativ och utan att fatta varför. Hon åker till någon underlig schejk och blir hans älskarinna och så får Artur komma till undsättning. Man undrar ifall hon verkligen var så borttappad eller om detta mest är ett uttryck för är Jan Arnalds förutfattade meningar om att ingen kvinna kan vilja ha ett öppet förhållande. Hennes egna dikter ska tydligen ge en annan bild.
Det är tydligt att Jan Arnald är mer intresserad av Artur och egentligen inte bryr sig om vad Maria tänkte och kände. Artur är huvudpersonen, det handlar mycket om den poetiska litterära processen, och baksidestextens löften om att det ska handla om "deras mytomspunna fria kärleksrelation" infrias egentligen inte.
- Sex: Inga detaljer.
- Våld: Nej.
- Droger: Nej.
Av Anders Hultman, maj 2007.
< Förra boken |
Nästa bok >
Till listan över böcker
|
Ceci n'est pas un blogg. I Boksnack skrev jag om de böcker jag läste 2005--2009. |