Bonniers, 1976
Den här boken läste jag första gången för åtta år sedan efter att ha fått den rekommenderad av en dåvarande flickvän. Hon hade flera exemplar av boken och brukade låna ut dem till potentiella pojkvänner, och jag har flera gånger läst i tidningen att flera andra kvinnor också gjort så.
Jag tyckte mycket om boken när jag läste den första gången. Den berörde mig starkt, och det av flera skäl. Framför allt så är den en vacker skildring av ett förhållandes olika turer, av kärleken och dess komplikationer. Jag kunde relatera väldigt mycket till berättelsen, den hade många beröringspunkter med mitt eget liv. Boken tar upp frågan om hur man bör leva sitt liv, komplicerade avvägningar mellan fördelar och nackdelar hos olika val såsom monogami, polygami och ensamhet/celibat på ett sätt som tilltalade mig väldigt mycket.
Sen var det också spännande att läsa om Stockholm på sextiotalet, en värld som jag aldrig upplevt och som samtidigt är lik och olik "mitt" Stockholm, så som staden ser ut nu. Jag tänker då på detaljer som biografkulturen, bostadssituationen, synen på rökning och sådana "yttre" saker. Men även skillnader och likheter i "inre" liv. Att skillnaden mellan nu och då kanske inte är så stor som man kanske kan tro ibland, och att grundberättelsen är tidlös.
Nu när jag läste om boken så stod sig de flesta av mina intryck, men en reflektion var att huvudpersonerna Martina och Gustav var så unga! När jag läste boken första gången tänkte jag inte speciellt på det, men jag uppfattade mig som i ungefär samma ålder, och om inte annat på ungefär samma erfarenhetsnivå. Boken börjar när de är kring 20 år och sträcker sig över cirka åtta år. Men nu åtta år senare är det tydligt hur unga och naiva de är, mycket mer naiva än jag tänker mig att 20-nånting-åringar är idag.
En annan reflektion är att i andra böcker om tjejer och relationer så har alla så notoriskt dåligt självförtroende hela tiden. De gör konstiga saker de inte vill, utan att veta varför, och hamnar i situationer de inte behärskar. Men så är det inte alls i "Maken". Martina vet inte alltid vad hon vill, men hon har lagom mycket koll på läget och tror framför allt på sig själv. Och det är himla skönt.
- Sex: Det förekommer.
- Våld: Nej.
- Droger: Mycket tobak. Lite öl och vin ibland.
Av Anders Hultman, september 2007.
< Förra boken |
Nästa bok >
Till listan över böcker
|
Ceci n'est pas un blogg. I Boksnack skrev jag om de böcker jag läste 2005--2009. |
helga
2008-03-20 22:03
Jag läste Maken för ugefär två år sen -- fast lånade ut den när jag ännu hade kanske femti eller tretti sidor kvar, och kom inte på förrän efter ett år att jag ju aldrig hade läst ut den.
Den kändes frisk och fräsch till ungefär en tredjedel in, men sen blev det mest omtugg och ingenting hände -- det gör det kanske på slutet, som jag alltså fortfarande inte läst -- och så är det ju i livet också, att man kör fast i vissa spår, men litteraturen vill jag ha för att få alternativ till mitt eget livs eventuella fastkördhet och är därför inte alldeles nöjd med Maken.
Bör jag läsa slutet också?
missgillette.blogspot.com
2008-04-23 20:47