Bonniers, 1991
En eftermiddag på biblioteket ser jag "Aliide, Aliide" av Mare Kandre stå i en hylla med utvalda boktips. Mare Kandre har alltid framstått som mytisk och mystisk för mig, ända från att jag såg henne när hon sjöng med Global Infantilists i teveprogrammet "Bagen" 1985. Jag hade dock inte läst något av henne, så jag tänkte att detta kunde vara ett bra tillfälle.
"Aliide, Aliide" visar sig vara en plågsam berättelse om en åttaårig flicka som går in i en svår neuros. Boken skildrar hennes tvångstankar, äckel och ångest inifrån, ur hennes eget perspektiv. Aliide rör sig i ett närmast surrealistiskt stadslandskap och allt hon ser är överlastat med hotfulla betydelser.
Språket är poetiskt; texten är tung, underlig, mättad och rik. Scener som andra människor skulle uppfatta som vardagliga eller rentav pastoralt idylliska framstår som skrämmande och otäcka som de vore tonsatta med skräckfilmsmusik. Flera gånger låter Mare Kandre en händelse som i verklig tid bara tar några sekunder sträckas ut över flera sidor, sidor där vi får följa Aliides skruvade tankar kring händelsen. Hur hon utifrån sin störda verklighetsuppfattning tolkar det hela. Som läsare hålls man på helspänn sida efter sida för att få reda på vad som egentligen hände, i världen utanför Aliides huvud.
Jag vet inte i vilken mån som "Aliide, Aliide" är självbiografisk. Flera yttre detaljer stämmer med Mare Kandres eget liv, som att familjen flyttade till Sverige efter att ha bott i Kanada under hennes tidiga barndom, att Aliide har en bror, att mamman kommer från ett annat land med mera. Å andra sidan har Mare Kandre själv sagt i en intervju att hon aldrig var så dyster som sina böcker. I samma intervju säger hon att hon alltid varit intresserad av tillstånd som gränsar till sinnessjukdom, när det håller på att slå över. "Jag tycker det är fascinerande med extrema situationer, och vad som kan driva en människa galen."
Man kanske inte ska spekulera alltför mycket i ifall denna fascination grundade sig i ett privat eller ett mer akademiskt intresse. Mare Kandre har hursomhelst lyckats mycket väl med att beskriva de inre processerna hos ett barn skräckslaget inför världen. Efter att ha läst ut boken kan jag slappna av och pusta ut, och man kan bara önska sig att man kan upptäcka sådana här problem i tid ifall de drabbar ens egna barn.
- Sex: Antydningar om förträngda minnen av ett sexuellt övergrepp.
- Våld: Korta utbrott av okontrollerbar ilska.
- Droger: Iakttagelser av enstaka fullegubbar.
Av Anders Hultman, oktober 2007.
< Förra boken |
Nästa bok >
Till listan över böcker
|
Ceci n'est pas un blogg. I Boksnack skrev jag om de böcker jag läste 2005--2009. |