Bokförlaget Trevi, 1976 (först utgiven 1839)
Det här är en fascinerande liten bok. Glasmästardottern Sara från Lidköping har åkt till Stockholm via Göta Kanal och ska nu åka tillbaka hem. Hon tar ångbåten över Mälaren så långt det går, och fortsätter sedan med hästskjuts.
I början av resan träffar hon sergeanten Albert och de börjar flörta med varandra på det krångliga sätt som den tidens etikettsregler kräver. Delvis på grund av att ha sett sina föräldrars dåliga förhållande, men framför allt för att inte förlora rätten att driva sin glasmästarfirma, kräver Sara att de inte ska gifta sig utan istället leva tillsammans jämlikt utan formell vigsel och utan delad egendom.
Boken utspelar sig på 1830-talet och det är väldigt spännande att läsa en berättelse från denna tid, som man annars inte hör speciellt mycket om. Artonhundratalsskildringarna brukar oftare komma från den senare delen av seklet, från då järnvägen var etablerad som Sveriges primära transportsystem, med all den påverkan på samhälle och kultur detta medförde.
Men handlingen utspelar sig alltså tidigare än så, i ett helt annat Sverige, i ett samhälle som känns mycket främmande från vårt. Inte bara är transportväsendet helt annorlunda, det är också ett strikt klassindelat samhälle där man hela tiden tänker på vilka som är "fint folk" och inte, där det finns ett starkt skråväsende som reglerar vem som får arbeta i olika yrken, där gifta kvinnor inte är myndiga, och där det krävs inrikespass vid resor utanför den egna staden.
Boken var mycket radikal för sin tid, men med dagens ögon är det rätt svårt att förstå den enorma uppståndelse den väckte. Idag är den mest en kuriösitet. Intressant för inblickarna i ett mycket annorlunda samhälle, och rolig när man får ta del av den tidens språkliga uttryck.
- Sex: Nej, 1830-talet var kyskt.
- Våld: Inte mycket.
- Droger: Mindre mängder alkohol.
Av Anders Hultman, november 2007.
< Förra boken |
Nästa bok >
Till listan över böcker
|
Ceci n'est pas un blogg. I Boksnack skrev jag om de böcker jag läste 2005--2009. |