Hur man gör webbsidor
En webbsida är ett HTML-dokument tolkat och presenterat av en webbläsare. Ett HTML-dokument är en textfil som innehåller vissa styrkoder, s.k. tags eller elements. Med styrkoderna markerar man rubriker, vilken text som ska vara kursiv eller fet, bilders placering etc. Styrkoderna anger också att viss text ska fungera som länkar till andra webbsidor, s.k. hypertext. HTML betyder "hypertext markup language".
Styrkoderna tolkas av en webbläsare, som är det program som du använder för att titta på webbsidor med. De två vanligaste webbläsarna heter Netscape Communicator och Microsoft Internet Explorer, men det finns många andra, t.ex. Opera, Arena, Mosaic och Lynx.
När du klickar fram en ny sida hämtar webbläsaren ett HTML-dokument, tolkar styrkoderna, lägger ut fönstret efter dem och efter dina personliga inställningar.
För att skriva HTML-dokument kan du använda en mängd olika program. Det finns tre grupper av program med något olika arbetssätt, och vilken sorts program du ska välja beror dels på hur avancerade sidor du vill kunna göra, dels på hur mycket du vill ha kontroll över själv och hur mycket du vill och vågar överlåta åt programmet.
Texteditorer
Den första gruppen av program för att skriva HTML-dokument är vanliga texteditorer, till exempel Anteckningar, Notepad och Wordpad för Windows eller Skriv Text för Macintosh. Editorer som BBEdit och Emacs hör också till denna grupp. Det går också bra att använda en ordbehandlare som Microsoft Word, men då måste man komma ihåg att spara som "Text Only" eller motsvarande.
Använder du något av dessa program får du komma ihåg alla styrkoder i huvudet och skriva in dem för hand. Du ser inte hur sidan kommer att se ut, utan måste ha ett webbläsarfönster öppet bredvid texteditorns fönster. Efter varje gång du gjort en ändring i koden trycker du på "Reload", "Uppdatera" eller motsvarande knapp i webbläsaren för att se de ändringar du gjort.
HTML-editorer
Nästa kategori av program är s.k. HTML-editorer. Precis som med de enklaste texteditorerna så ser du den rena HTML-koden i editorns fönster, och har ett webbläsarfönster (t.ex. Netscape) öppet bredvid. Skillnaden är den att programmet har knappar, menyval och andra funktioner som gör att du slipper skriva in alla koder manuellt. Vissa av dessa visar HTML-koderna i en avvikande färg, men principen är densamma. Exempel på program i denna grupp är Homesite, HotDog och PageSpinner. Adresser till webbsidor där man kan hämta dessa program finns i avsnittet "Mer information".
WYSIWYG-editorer
Den tredje gruppen program är verktyg där du jobbar med sidan utan att se koden alls, s.k. WYSIWYG-editorer (what you see is what you get). De låter dig se hur webbsidan ser ut medan du skriver den. Du behöver inte lära dig några HTML-koder alls, utan drar och släpper text och bilder ungefär som i ett layoutprogram. Exempel på program i denna grupp är FrontPage, PageMill, JoyHTML och Netscape Composer. Dessa program brukar vara mycket populära bland nybörjare, och man kommer snabbt igång med att göra webbsidor. Men de flesta av dessa program har också begränsningar. Till exempel brukar de inte stödja alla HTML-koder som finns, och den kod som dessa program genererar brukar vara fylld med onödiga kommandon och klumpiga lösningar för att tvinga sidan till en viss layout. Dessutom kan man inte vara säker på att det man ser verkligen är det man får (se även avsnittet "Lita på dina klienter").
Flera av dessa program säljs i datorbutiker, andra går att hämta på Internet. Adresser till webbsidor där man kan hämta dem finns i avsnittet "Mer information".
Förutom olika typer av editorer finns det även konverteringsprogram som gör om t.ex. ordbehandlarfiler av olika typer till HTML. För att få ett bra resultat med dessa så måste ordbehandlarfilerna vara mycket väl strukturerade (se även avsnittet "Lita på dina klienter").
Copyright © Anders Hultman 1998-02-21